--------->
these little lies
Jag brukade vara ordentlig. Jag gjorde inte en fluga förnär. Jag vågade inte ens säga ifrån om någon var elak mot mig. Jag vågade ingenting. Jag vet inte riktigt vad som hände. jag började balla ur. Hamnade i slagsmål, inget stort men tillräckligt för mig. Började säga emot, säga vad jag tyckte. Men på ett bra sätt. Stal från en vän tillsammans med en annan vän, blev påkommen. Blev kaxig, hade uruselt självförtroende. Blev övergiven. Övergav andra, jag kunde ju inte vara sämre. Bytte skola. Hoppade över ett år. Fick reda på att folk snackade bakom ryggen, fick reda på att lärare inte var bättre. Mådde riktigt dåligt. Fick nya kompisar, trodde det skulle hålla. Kände mig övergiven igen. Började umgås i andra kretsar, fick en bästa vän. Började röka, blev påkommen. Växlade mellan kompisar. Började äntligen med musikalen i nian. Kände att jag passade in. Kom på att det gjorde jag inte alls det. Orkade inte bry mig utan fortsatte leva mitt liv med en kompis, blev lite väl insnöad på det spåret.
16 augusti, 2011.
And I'll hold 'em back tonight
Kollar i min bok efter texter jag skulle kunna använda och skriva här, men inget passar. Allt är för personligt, för mycket namn, tankar, känslor, händelser. Alla som vilka inte ska skrivas här, men kollar ändå. Känns som att kolla genom någon annans liv. Allt detta jag skrivit, känt, gjort, det är inte jag längre.
Perioder man kommer ihåg bättre än andra, både bra och dåliga. Inga känns som jag längre. Och jag vet inte vad det kan bero på. Har man växt upp? Knappast. Men saker har hänt, saker har sagts och saker har gjorts. Och nu kan inget av det tas tillbaka. Men det är väl lika bra att det är så här. Vad är det för mening att leva i det förgångna, ingen som helst. Så varför egentligen kolla i denna förbannade bok?
I'm not okay (I promise)
Har för tillfället världens framtidsplaner. Jag vet inte vad jag ska göra men jag längtar ändå. Längtar efter att flytta hemifrån, få bestämma själv. Göra vad jag vill, hur jag vill, när jag vill. Jag ska göra allt galet jag kan komma på, göra allt jag inte fått göra, göra allt jag vill. Bara för att jag kan. Bara för att jag är jag.
Hey you baby let's call it off
Fastän det var det rätta att göra så känns det ändå, när man vet det man inte vill veta. Att veta att han inte kommer komma och vilja ha tillbaka en, i alla fall veta att han aldrig skulle erkänna det. Det värsta är när man är precis likadan. Jag hade aldrig gått till honom och bett honom att han ska ta mig tillbaka, det hade jag inte. Men ändå när man vet vad han säger och till vem det sägs känns det ändå lite. Även fast det bara var bekvämt att ha någon där mer än vad det var känslor blir man nedstämd.
Man hade hoppats på att det skulle ta ett par, tre veckor innan man var på banan igen och kände att nu är det dags. Men nej, direkt ska man upp i sadeln, le mot de som försöker trycka ner en, skratta åt saker som vore kul i vanliga fall men som verkar helt meningslösa nu, lära sig så man har en framtid utanför skolan, vara trevlig mot familjen, vara trevlig överhuvudtaget, förstå varför man känner som man gör och viktigast av allt; gå vidare. Man behöver inte hitta någon ny, det bästa är egentligen att lära sig stå på sina två egna fötter, att vara självständig och klara sig helt själv, utan att behöva vara beroende av någon annan. Att känna att man är bekväm med att vara själv, inte hela tiden, men att man ska kunna vara lycklig på egen hand.
Ingen annan ska kunna kontrollera ens egen lycka.
It's all about the wordplay
Igår tog jag ett viktigt beslut. Jag sa hejdå. Han sa hejdå. Jag trodde aldrig att det kunde kännas så här bra. Klart är man lite ledsen, men det är mest för att det bara var skönt att ha någon där. Inte själva personen utan sällskapet. Det är väl inte så det ska vara väl?
/ Tjejen som inte blir kär nykter.
cause you're taking me there
Tankar och återanvända strumpor
Jag kan känna mig som de där strumporna ibland. Jag är inte den man väljer i första hand, finns inget bättre duger jag bra. Men så fort något bättre finns inom räckhåll byter man direkt, man vill alltid ha det bästa. Det är sällan jag är det bästa.
När jag var mindre skrev jag berättelser och läste böcker som om det inte fanns någon morgondag, tänk om jag skulle dö inatt då får jag aldrig veta hur berättelsen slutar liksom. Jag gör aldrig det längre, det är endast på senaste tiden som jag kommit på hur mycket jag tycker om att skriva och fick jag välja skulle jag aldrig göra något annat. Men vad hände innan jag kom på detta igen, hur kunde jag glömma hur mycket jag tycker om detta? Någonstans på vägen var man tvungen att växa upp, man kunde inte bara sitta och skriva längre utan nu var man tvungen att fylla hjärnan med grammatik, korrekt matematiskt språk, ett andra och tredje språk samt vad som hände i ens eget privata liv. Det blev för mycket till slut hade man varken tiden, orken eller fantasin kvar. Man blev lärd att man skulle tänka på ett visst sätt och skriva därefter.
Jag önskar att jag hade inspirationen att fortsätta men den är inte riktigt tillbaka ännu, på god väg men inte riktigt där.
I hang up the phone
I'm imagining the words you said meant something it didn't.
I'm imagining the things you did meant something at all.
But the truth is you did it to everyone, said it to anyone.
It didn't mean anything.
50 kr utan att det kostar ett öre
Bara genom att jag skriver och länkar till http://www.provabingo.se skänker dom 50 spänn till Rosa Bandet och cancerforskningen! Helt fucking underbart!
Gör likadant, bara glöm inte att kommentera och länka till inlägget HÄR
kreta
sitter just nu vid en dator pa kreta som ar svindyr. vadret suger , det bara regnar och askar . synd verkligen synd.
men anda kande jag att det var dags for ett nytt inlagg har , for det har faktiskt varit lite fint vader , da kan jag saga er kara lasare att da mar nanna bra!
desto mer kommer jag blomma
ph; by me
Ny klocka, nya tider att hålla.karlshamn
ph; by me
think we kissed but I forgot
MY LOVE
Ja, själv.
